Adventure Medicine logga original grön

Du har inga produkter i varukorgen.

Logga in
Kontakt

Du har inga produkter i varukorgen.

Frågespalt

Fråga Adventure Medicine's experter
Ställ en fråga
Search
FAQ Category

Saturationsmätare, eller pulsoximeter, är instrument som mäter blodets syresättningsgrad. Genom att skicka ljus med en specifik våglängd genom blodet och mäta mängden som absorberats på vägen, kan de uppskatta koncentrationen av syre som är bundet till hemoglobin i röda blodkroppar. Även som pulsoximetri är en mycket välanvänd metod, finns flera potentiella fallgropar. Vanliga felkällor på hög höjd är kalla fingrar, stor andningsvariation (syresättningen varierar med andningsfrekvensen), och matematiska felvärden vid låga nivåer.

Men viktigast att betona är att vi inte vet vad som är en ”normal” syresättning på hög höjd och än så länge finns inga vetenskapliga belägg att syremättnaden har en koppling till höjdsjuka. Vissa individer utvecklar livshotande höjdsjuka med, för höjden, bra syremättnad, medan andra har en oroväckande låg syremättnad men inga besvär eller symptom.

Hur saturationsvärdet ska tolkas är alltså omdiskuterat. Det de flesta är ense om är att ett enstaka värde inte säger så mycket om individens hälsa eller risk för sjukdom. Man ska följa trender och, viktigast av allt, se till individens allmänna mående för att inte missa allvarlig höjdsjuka, men inte heller avbryta i onödan.

Mer om detta och allting annat höjdrelaterat i boken Going High.

Hur man säkerställer en fri luftväg är en av de viktigaste åtgärderna man kan lära sig för akuta situationer: Det är förhållandevis enkelt men livsvikigt!

Haklyft innebär att man försiktigt för hakan uppåt/bakåt på en person som ligger ner. Då drar man fram tungbasen, vilket öppnar upp luftvägen. Manövern är mycket enkel men innebär att hela huvudet, och därmed även nacken, vrids vilket bör undvikas om det finns risk för nackskada.

Käklyft kan utföras med nacken stabiliserad, vilket är att föredra om nackskada inte kan uteslutas. Det utförs genom att föra hela underkäken uppåt, vilket lyfter tungbenet och tungbasen från bakre svalget. Denna manöver kräver träning och upplevs ofta som obehaglig eller smärtsam.

Prasarn och kollegor visade 2014 att nacken rör sig nästan dubbelt så mycket i alla plan när man gör ett haklyft jämfört med ett käklyft. Om du är nyfiken på studien kan du hitta den här.

När man apparatdyker utsätts kroppen för ett högre tryck än på havsnivå. Under det trycket absorberas en del av kvävet från inandningsluften in i blodet. När trycket sedan minskar igen bildas gasbubblor som kan orsaka stora hälsoproblem som kallas dykarsjuka.  Genom att stiga långsamt hinner man andas ut gasbubblorna istället via så kallad kväveutvädring.

Trycket i flygkabinerna på de flesta flygplan motsvarar en höjd på ca 2400m, vilket är 75 % av havsnivå. Att flyga direkt efter en dykning skulle då motsvara en mycket snabb stigning och kan leda till dykarsjuka.  Därför rekommenderar Divers Alert Network (DAN) föjande:

  • Minst 12 h yttid efter en enstaka dykning utan dekompressionsstopp
  • Minst 18 h yttid efter flera dagars dykning
  • Signifikant längre än 18 h om dykningen krävt dekompressionsstopp/etappstopp eller vid användning av heliox/trimix.

 

Rätt mängd av både vatten och salt behövs för att kroppen ska fungera. En bra tumregel är att dricka när man är törstig och inte "för säkerhets skull". Undantagen är äldre, små barn, samt personer som tar vissa läkemedel. De har sämre förmåga att känna törst och kan behöva dricka mer schemalagt för att undvika vätskebrist i varma klimat.

Symptom på vätskebrist är diffusa, till exempel huvudvärk, matthet och pulsökning. Säkrare är att ha koll på urinens mängd och färg: kissar du lite och mörkt är det ett tecken på att du kan ha vätskebrist. Även salter kan behöva ersättas om man svettas mycket. Ett tips är att kontrollera tröjan på kvällen, har den vita saltfläckar så har du förlorat en hel del salt och kan behöva ersätta det via kosten eller med vätskeersättning.

 

Överhettning uppstår när värmeproduktionen överstiger värmeavgivningen, oavsett om det beror på extrem fysisk aktivitet i milda klimat eller lågintensiv aktivitet i extrema klimat. Vid kroppstemperaturer kring 40-41 grader uppstår livshotande skador.

Man skiljer på värmeutmattning och värmeslag. Värmeutmattning är det tidiga tecken på begynnande farlig kroppstemperatur. Blodtrycksfall, illamående, huvudvärk, yrsel, hjärtklappning och allmän sjukdomskänsla är vanliga symptom. När kroppstemperaturen överstiger 40,5 grader eller om det finns påverkan på medvetandegraden (alltifrån förvirring till koma) är det värmeslag.

Det är viktigt att undvika ytterligare försämring genom att minimera värmetillförseln. Avsluta all aktivitet för att minska värmeproduktionen. Lägg personen i skugga, gärna på ett svalt underlag (undvik upphettad sand etc.) och om möjligt i en sval bris. Ge både vatten och vätskeersättning för att kompensera förlusterna.

För mildare värmeutmattning räcker det ofta med dessa steg men för allvarligare former krävs aktiv nedkylning. Evakuera alla med en episod av överhettning som de inte kunnat hantera själva till närmaste sjukhus för undersökning och behandling.

© Copyright 2022 | Adventure Medicine Sweden AB | 556994-5636 | All Rights Reserved